Det är morgon den 2a maj. Måsarna skränar i soluppgången och Michael Neill hörs i iPoden. Ett inspelat webinar från 2013. 

Där. Mitt i hans röst slår det mig. Han och gruppen han pratar med (LFTIO) har berört hur de tre principerna lätt kan bli som en teknik eller ett mantra för att ”må bra” när det i grunden är an beskrivning på vår mentala funktion. Eller en beskrivning av vårt interna operativsystem. Inget recept eller facit. Endast en beskrivning. 

Det som slår mig är att vad jag än känner är det okej att må bra. Allt är skapat i min tanke. Glädje eller rädsla. Kärlek eller hat. Lycka eller förrvivlan. Till och med den fysiska världen jag lever i är skapad i min tanke. Inget, vare sig andligt eller fysiskt skulle existera i mitt medvetande utan min tanke om eller på det. Inget. 

När jag kommer hem läser jag en status på FB om en polis som berättar om föräldrar som inte ”orkar” hämta hem sina fulla barn när polisen ringer. Läs mer här

Då funderar jag hur de föräldrarna tänker om sina barn. Inte för att jag vill skuldbelägga dem utan av rent intresse. Vad kan jag göra för att peka på ett föräldraskap kan existera utan pekpinnar, skuld, måsten, ångest och oro?

Vad kan vi som samhälle göra för att våra barn ska må bra vad som än händer omkring dem? Jag vet att det är möjligt att må bra mitt i stormen. Mitt i min stroke för ett år sedan kände jag ett magiskt lugn som jag inte kan beskriva och inte vet var det kom från annat än att de orostankar som alltid infunnit sig tidigare vid pressade situationer, var osynliga. Obefintliga. 

Nu vet jag att även mitt i stormen är himlen blå ovan molnen. Moln är som våra tankar. Det kommer alltid nya och de är omöjliga att hålla fast. Vi är himlen. Inte molnen.  

I Kärlek. 

❤️❤️❤️

Annonser