Garret Kramers senaste artikel handlar om ”tankepolisen”. 

Ni vet. 

Den där rösten i vårt huvud som vill bestämma vilka tankar som är okej och vilka som inte är okej. 

Det skrivs böcker i tusental om hur du ska kontrollera dina tankar. Det är sju steg dit och fem sätt som framgångsrika människor har gjort för att nå ”sin” lycka. 

Det är precis som Garret beskrivet det. Det kan funka för den som gjorde det först. Ett tag. Sen är de tillbaks till ruta ett. 

Du kan aldrig kontrollera dina tankar. De kommer till dig utan din påverkan. 

Säger jag att du får inte tänka på en rosa elefant som sitter på en telefontråd är det redan för sent. Du har tänkt tanken. Du har heller ingen som helst aning vad du kommer att tänka om fem minuter. 

Bara tanken på att kontrollera tankarna gör att vi fyller upp tankeslangen i onödan. Jag kallar utrymmet vi har till våra tankar för tankeslangen. 

Föreställ dig en vattenslang med t.ex. 1 tums diameter. Den har plats med i snitt 60000 till 100000 tankar per dygn. Den normala dosen. Ska du sen försöka kontrollera dem så blir det snabbt det dubbla. 120000 till 200000 tankar. Hur ska de få plats där det redan är fullt? Ja. Ni förstår. Det blir till att öka hastigheten. Trycket, om man säger. 

Vad tror ni resultatet blir? 

Till slut spricker det nånstans. 

Det enda vettiga vi egentligen kan göra med ett övertryck är att lyssna till känslan som skapas av tankarna. Är det obehagliga känslor – ignorera. Är det behagligt – njut. 

Ett grumligt vatten blir klart när det får lugna ner sig. Stå stilla. Det samma gäller för övertrycket i vår tankeslang. När vi ger sjutton i att kontrollera våra tankar sjunker trycket av sig själv. 

Vi återgår till vårt naturliga tillstånd. Liksom vattnet. Vi blir lugnare. Vattnet blir klart. 

Hur svårt kan det vara? 

Mina tankar om ”Tankepolisen”. 

I Kärlek. 

❤️❤️❤️

Annonser