Hem

#blogg100 – dag 2 linser eller glasögon?

Lämna en kommentar

Just nu pågår ett linstest. De nya progressiva glasögonen funkar inte så bra vid bågskytte. Det blir en suddig gul tapet. Tapet är namnet på tavlan jag vill träffa och gult är färgen för nio och tio. 

Första gången jag använde linser var för drygt 30 år sedan. Hårda. Dagens lins är nått helt annat. Både progressiv och möjlighet att fixa brytningsfel. 

De progressiva funkade inte till 100 på bågskyttet. När jag tog bort progressivitet på höger blev det mycket bättre. Det blir nog så att jag har progressiva månadslinser och byter till en lins utan progressivitet på höger öga när jag ska tävla. 

#blogg100 – dag 1

Lämna en kommentar

IMG_3824

Så är det dags för en andra vända med #blogg100.

Ett vitt papper.

Nya intryck.

En ny värld.

Börjar jag med ny värld har jag omlokaliserat mig till de södra delarna av vårt avlånga land. Närmare bestämt Malmö och Värnhem.

Sedan sist har Malmö kommit att få representera ett Sverige i kaos. Enligt vissa bruna opinionsbildare. Det har pratats och skrivits om No-GO-zoner som inte finns. Ett begrepp skapat av sagda bruna debattörer som antagits av media på den yttersta högerkanten och aldrig ifrågasatts på ett effektivt sätt från de som är satta att ifrågasätta.

Min erfarenhet av det fantastiska Malmö som växer och frodas är att beskrivningen av ett Malmö i kaos är bullshit.

När jag flyttade från Malmö för 26 år sedan var brobygget på tapeten och hur området skulle utvecklas när södra Skåne skulle ”byggas ihop” med Danmark och Köpenhamn. Det skulle bli en expansion utan like. Arbeten skulle skapas och befolkningen växa utifrån efterfrågan på arbetskraft.

Sedan dess har Sverige gått igenom två flyktingkriser. Balkan på 90-talet och just nu Syrien. Vi klarade Balkan och vi kommer att klara Syrien med allt vad det innebär.

Tillsammans klarar vi allt som möter oss.

Ha det bäst första dagen av mars 2017

 

Guld med ADHD – En personlig blogg om psykisk ohälsa

Lämna en kommentar

http://guldmedadhd.se/

Ridå. Och omtag.

Lämna en kommentar

Helena Roth. HERO.
Jag var minst i klassen upp till gymnasiet. Växte 20 centimeter över sommarlovet och ikapp. Aj, vad ont jag hade. Och inget mot den smärta jag hade efter alla fighter för rättvisa. För de kamrater som behandlades orättvist. I mina små ögon.
Nu behandlar delar av världen andra delar orättvist och jag får samma känsla som då.
Helena.
Du skriver det jag också känner.
Som att de som ska stå upp för rättvisa har gett upp.
Nej!

HERO - the coach

Vaknade i morse efter en natt då till och med jag hölls vaken av ett sanslöst åskoväder, jag som brukar sova igenom det mesta. Gick på toa. Tänkte ‘Pjuh, britterna kommer ha röstat för att stanna vilket kan väga upp min förtvivlan för de tillfälliga svenska asyllagarna som röstades igenom i tisdags‘.

Kröp tillbaka ner i sängen, kollade FB i godan ro tills jag snubblade över en brittisk väns statusinlägg.

Fyllt med ledsna kommentarer. Människor som uttryckte sin chock och förtvivlan.

Panik. Hjärtat bultar.

Surfade omedelbart in på Sydsvenskan, medan jag febrilt rabblade mantrat ‘Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant‘ bara för att mötas av rubriken Britterna röstar för att lämna EU.

Två mörka dagar inom loppet av fyra dagar.

Ridå.

Och samtidigt.
Jag kan inte stanna där. Bakom neddragen ridå. Som om pjäsen vore slut och inget mer ska ske…

View original post 289 fler ord

Att bli en bättre människa

Lämna en kommentar

Helena skriver om något verkligt viktigt i dagens debattklimat.
När jag reflekterar över klimatet i debatten mörker jag att alla från höger till vänster är snabba att döma motparten.
Ofta handlar det om att den som inte håller med automatiskt blir en dålig människa.
Har vi då öppet och fördomsfritt lyssnat?
Eller har vi på ett tidigt stadium stängt oss och bestämt oss för något? Utan att lyssna på det som var nytt? Främmande? Och kanske riktigt vettigt?
Vem är vi att döma någon annan för deras upplevelse av världen?
Hur mycket bättre kan världen bli när vi slutar döma?
Vad kan vi göra istället?

HERO - the coach

Om jag vill bli en bättre människa, så är den största utmaningen för mig att inte döma andra och deras beteende.

Därför vacklar jag i frågan om handskakning, för att jag inte vill ta rollen att säga hur något ska vara och/eller hur någon ska göra. Jag har varit den personen, åtminstone är det så jag ser på den Helena jag varit tidigare i mitt liv. Det kom sig av att jag dömde mig själv hårdare än någon annan. Och då spillde det liksom över på alla andra. För mig hindrade det sättet att vara på mitt lärande, min utveckling. Jag var stensäker i mina ståndpunkter, och vågade heller aldrig erkänna om/att jag hade fel, eller kanske ändrat min syn i en fråga osv, helt enkelt för att jag uppfattade det som att mitt egenvärde låg i att jag visste (allt) och hade rätt. Så levde jag mitt…

View original post 486 fler ord

Mental hälsa. #blogg100

Lämna en kommentar

idag kommer några liknelser och citat angående mental hälsa. 

”Allvarlighet är den mest underanvända diagnosen på mental ohälsa.” Dr George Pransky sa det och han har rätt. 

När jag blir allvarlig förlorar jag empatin för mig själv och andra. Jag tappar känslan för humor. Jag tappar känslan av kontakten med min visdom bortom intellektet och livet blir ganska tråkigt och hårt.  

”Stress är till mental ohälsa samma sak som en mörk och fuktig källare är till svamp. Den gror. Å andra sidan är kärlek och lättsamhet till mental ohälsa samma som sol och torka är till svamp. Den torkar ut.” Sydney Banks. 

En insikt, ny aldrig tidigare tänkt tanke, kommer aldrig på beställning och alltid när vi minst anar. Den kan komma mitt i den mest pressade situation eller som oftast när vi har minst på hjärnan. Den jobbar alltid i bakgrunden för att skydda oss mot våra oskyldiga felsteg. Tricket är att lyssna efter den där piccoloflöjten mitt i blåsorkestern. Med lite övning lär vi oss att känna igen den. Den där ljusa tonen som kan slå igenom det mesta. 

Ett annat trick för att tysta blåsorkestern när det blåser som mest bland tankarna är att ta ett steg tillbaks. Nån sa. ”Det är ingen raketforskning det handlar om. Dra igen munnen. Sätt dig på händerna och vänta på lugnet.”  Jag kan gå i god för det tipset. ”Sitt ner och håll käft.” 

Snart hemma i Sundsvall efter 16 dagar med min älskade Rinella. Tack käraste för allt du lärt mig om mig själv. Tack för att du stannat kvar i blåsten. Tack för din kärlek. Jag älskar dig. 

I kärlek. 

❤️❤️❤️

 

 

Långfredag i Malmö 2015. #blogg100

Lämna en kommentar

En fantastisk dag i Malmö med min älskade Rinella. 

Vi tig en promenad genom Malmö från Värnhem/Rörsjö till västra hamnen och tillbaks. 

Vi passerade Kockums verkstäder som en gång i tiden var som en myrstack av arbetare. Hela området är idag en förvandlad del av Malmö. Bostäder och kontor i en salig blandning.  

Dörefter passerade vi Turning Torso. Hur imponerande är den? 

 

Till höger om Torso syns en grön livsmedelsbutik, ”Green MatMarknad” som säger sig vara Skandinaviens största livsmedelsbutik med Grönt som bas. 

Den är helt klart annorlunda och värd ett besök. 

Bakom Green ligger husen som byggdes till Bo01. Husmässan som hölls i Malmö 2001. 

  

  

Långt där borta i horisonten skymtas Öresundsbron. 

En latte och muffins ftån Espresso House smakade förträffligt.  

 

   

 

På vägen hem fick vi syn på ett andpar med två nyfödda precis mittemot biblioteket. 

 

En långsam promenad i solskenet längs Drottninggatan gav tillfälle till den här bilden.  

 

Det gröna håller på att ta över från det grå vinterlika. Det kan möjligtvis också skymtas i alle’n längs Kungsgatan.  

 

Det som absolut kan anas är den tvehövdade kvinnan jag ämnar dela livet med. 😄

Mitt i rabatten stod dessa ut i sitt gröna skimmer.  

   

Nu blir det en Italiensk Påskpaj till kvällsmat. 

Ha en skön avslutning på er långfredag. Det tänker jag ha. 

I kärlek. 

❤️❤️❤️

Older Entries